Vi startade med två vita med ganska så lika, ljus och klar citrongul färg. Den första gav mig en ren doft med en näve örter, jäst och Bourgognekänsla. Smaken var torr, medelfrisk och fyllig, med en fruktig karaktär av mogna äpplen, nötter, citrus. Väldigt ren smak, men med lite varmare frukt och lite mindre fat än vad man skulle förväntat sig från en äkta Bourgogne. Mycket god och drickvänlig. Den röstades som bäst av de vita bland provarna.

Glas 2 var något ljusare i färgen, och gav en än renare doft med tyngre, mer koncentrerad frukt med drag av örter och färska äpplen. I munnen kändes det torrt, medelfriskt och fylligt, med en liten alkoholkänsla. Smaken bjöd på ytterst ren, mogen frukt, aromer av mogna äpplen och färsk apelsingjuice, samt mineralkaraktär. Inget fat, men mycket rondör och liten smörighet och jästighet. Annorlunda att inte ha några fat med i aromerna, och ändå så mogen och koncentrerad fruktkänsla utan några söta drag.

1. Brewer-Clifton Santa Rita Hills Chardonnay 2010 (73073) 349 kr (Bäst: 9/sämst: 3)
2. Diatom Huber 2008 (privat) 500 kr (B: 3/S: 9)

Bägge två vinerna ett resultat av Greg Brewers vinmakande, där det första är mer klassiskt och kommersiellt och det andra mer experimentellt och annorlunda. Numera har Brewer också bestämt sig för att namnge sin Diatom inte utifrån vingårdens läge, utan med ett japanskt kanji för varje vin… Läs mer på: http://www.diatomwines.com

Det tredje, och första röda vinet, hade en ljus, klar vinröd färg och en näsa med mycket pinotkänsla. Aromerna bjöd på en lätt bärighet med inslag av hallon, örter och rabarber. I munnen var den fylligare än förväntat, men med en juste syra, och kryddiga, köttiga aromer med mer hallon och rabarber samt salmiak, örter och stjälkighet.

Fjärde vinet hade en något mörkare färg, medel vinröd, och en tyngre, parfymigare och kraftigare pinotarom med lite Nya Zeeland vibbar. Frukten kändes varmare, men i likhet med föregående fanns lite salmiak, örter och stjälkar med i aromerna. Till en början kändes vinet lite enkelt, men växte under provningens gång.

Det femte vinet, och sista pinot noir, var medeldjupt, något oklart vinrött med blåtoner. På näsan bjöds på en stor doft av rått kött, mycket kryddor och maffigare frukt, lite fat och aromer av mogna körsbär. Smaken var medelfyllig, med en bra syra och tyngre aromer av mörk frukt, men också salmiak och stjälkar i denna.

3. Ghostwriter Santa Cruz County Pinot Noir 2009 (72138) 297 kr (B: 6/S: 0)
4. Radio Coteau La Neblina Sonoma Coast Pinot Noir 2011 (Privatimport Vinopia) 633 kr (B: 4/S: 0)
5. Sandhi Santa Rita Hills Pinot Noir 2011 (Privatimport Vinopia) 387 kr (B: 1/S: 0)

Till slut kom en duo med Syrah, där det första vinet bjöd på en ytterst “intressant” doft med medicinala inslag, cola, burkoliver och syltlök… I munnen en aggressiv syra med ättiksdrag, och efter lite dividerande kom gruppen fram till att det var defekt. För lite svavel? För mycket naturjäst? Tråkigt att inte kunna få ordentlig smak på det i alla fall.

6. Donkey & Goat The Recluse Syrah 2010 (73597) 291 kr (B: 0/S: 12)

Sista vinet bjöd i alla fall på Syrah så det räckte. Färgen var helt opak, klar och neonröd, som en provare uttryckte det. Doften var tung, köttig med mycket peppar, parfymighet och blommor. Smaken var klart fruktig och lite smutsig, med stor koncentration. Syran var fin, och alkoholen kändes lätt. Aromerna gick igen från doften, med addering av mörka körsbär och plommon, samt lite stjälkar och örter på det.

7. Piedrasassi Central Coast Syrah 2011 (Privatimport Vinopia) 543 kr (B: 1/S: 1)

Alla kände vi oss nöjda med nedslaget, om än att priserna kanske var i saftigaste laget för en del viner. Provningen var också väldigt bred, och en del kände att det skulle vara kul med en Kalifornienprovning med mer fokus på druva eller producent framöver.

Upplägget var blindprovning, men med något som sammanlänkar vinerna, en röd tråd. Vi bestämde oss för att ha en liten tävling på skoj och poäng gavs enligt följande: 1p för rätt dominerande druva, 1p för ursprung, 1p för årgång samt 6p för röda tråden.

Vin 1 var blekt gröngult, klart och hade en komplex doft av citrus, ostronskal, “Chablis”, nåt som nån tyckte kändes defekt medan andra kallade det ek, samt lite funky toner som i alla fall förde mina tankar mot Gueuze (spontanjäst öl). Smaken var fyllig, ganska fruktig och med en bra syra. Aromerna från doften gick igen, fast med en något tyngre frukt. Alkoholen kändes relativt låg (12% skulle det visa sig!).

Vin 2 var blekt gult, med en liten, undflyende doft av citrus och lite mineral. I munnen var vinet torrt och friskt med lite inslag av citrus, nötter och mineral. Överhuvudtaget gav inte vinet så mycket och kändes väl ungt.

Vin 3 var medeljupt blodrött med blå kant. Det bjöd på en stor doft av olika pepparsorter, kanske lite stjälkar, rök och en hel del tyngre blå frukt som mörka körsbär och björnbär. Smaken hade en bra syra, en liten fruktsötma, medel strävhet samt fortsatt en massa aromer av peppar (vit, svart, grön).

Vin 4 var tätt blårött och bjöd på en dov, fruktig doft, samt aromer av viol, grönpeppar, fat och nånting som gav mig associationer till Beaujolais. I munnen kändes vinet torrare och strävare än föregående, syran var något högre och frukten kändes något lättare och yngre.

Vin 5 var tyvärr riktigt korkskadat, och en pusselbit föll därmed ur för provarna.

Vin 6 hade en fin röd färg med mycket dragning åt tegel, och en hel del fällning förekom. Doften gav stall, ceder, korinter, plommon och en skön balans mellan frukt och mognadstoner. Smaken var torr och mogen, men ändå med mycket frukt kvar. Tanninerna kändes mogna, men hade lite bett kvar ändå.

Provarna gissade enligt reglerna, och sedan hade vi sedvanlig bäst/sämst-röstning. 5:an togs bort pga korkskadan.

Vin 6 korades till vinnare, vin 3 till förlorare, om än att ingen provare tyckte särskilt illa om något av vinerna. Att det var blandat rött och vitt gjorde det hela också lite svårare att bestämma sig.

Så, till resultatet för tävlingsmomentet! Det visade sig vara svåra viner (fast jag som valt dem tyckte ju såklart det var solklart…), och det var inte många poäng som kammades hem av provarna. Annika K prickade in röda tråden, men ingenting annat, och fick på det viset 6p. Syster Inger Ke prickade in ett antal druvor, ursprung och årgångar vilket gav henne vinsten på 8p. Tredjeplatsen knep Mitra med 3p. Fjärdeplatsen stod och vägde mellan tre provare, men vi kom överens om att druva gick före årgång, och sedan hade Inger Ka skrivit en liten anteckning om röda tråden (“Inte så varmodlat!”), vilket avgjorde utslaget.

Och här kommer vinerna:

1: De Bortoli Yarra Valley Reserve Release Chardonnay 2011 (nr 95343) 299 kr
2: Etienne Sauzet Bourgogne Blanc 2011 (nr 95112) 239 kr

3: Bonny Doon Le Pousseur Syrah 2010 (nr 99211) 195 kr
4: Equis Domaine de Lises Crozes-Hermitage 2011 (nr 99406) 199 kr

5: Cullen Diana Madeline Cab/Merlot 2001 (från Källaren) uppräknat 579 kr (KORKAD)
6: Château La Garde 1998 (nr 90394) 329 kr

Som synes var röda tråden “Nya Världen vs. Frankrike”, med viner som är väldigt lika varandra i druvsammansättning, årgång, fatbehandling och prisnivå.

1. La Chablisienne “La Singulière” 2008 (159 kr)
2. La Chablisienne “Mont de Milieu” 2009 (209 kr)
3. Jean Marc Brocard “Montmais” 2008 (199 kr)
4. Jean Marc Brocard “Montée de Tonnerre” 2008 (189 kr)
5. Jean-Paul & Benoit Droin “Fourchaume” 2008 (233 kr)
6. William Fèvre “Les Lys” 2008 (249 kr)

Helblindprovningen ledde till dessa spridda skurar:

Vin nr 3 får betraktas som kvällens vinnare, och nr 6 som förlorare.

Vin nr 1 upplevdes av de flesta som ganska balanserat, med en syra som inte var så skarp men fungerade fint med de frukttoner av citron och äpple som dominerade.                 Vissa upplevde också exotisk frukt.

Vin nr 2 bjöd på lite mer oxiderade och komplexa toner av våta stenar, jord, yllestrumpor, krita men även gula äpplen.

Vin nr 3 vann på en lång generös smak där det mesta fick plats.                                        Här återfanns äpplen och nötter tillsammans med strama mineraltoner och en fin syra.

Vin nr 4 hade en del söt frukt, mineral och viss örtighet men vad det gällde syran gick åsikterna isär; några tyckte att den var för klen för att balansera det söta medan andra upplevde att syran var för hög.

Vin nr 5 blev något av en kontrovers, någon upplevde den korkskadad, andra tyckte att skevheten i smaken snarare var intressant och liknade den med ett äpple som börjat skrumpna en aning. Även syran hade ändrat karaktär åt det mognare hållet, till skillnad från den citron vi känt på andra håll under provningen liknade den här mer mogen apelsin.

Vin nr 6 var också en annorlunda upplevelse där det allestädes närvarande äpplet och den höga syran ackompanjerades av ketchup, sågspån, rönnbärsgelé, gammal byrå/lada, charkuterier, earl grey. Eftersmaken bjöd på brödighet i likhet med avslagen champagne.

Sammanfattningsvis en mycket lyckad och intressant provning som avslutades med en hel del svampprat.

/Sofia Hellqvist

Foto: Erik Ylipää

Foto: Erik Ylipää